Mitt i all ledsamhet och depression fick jag ett leende fastklistrat på facet; kinamat & spontanbio med David, Lucas och Natha som avslutades med skoj på donken. Detta är lite av få som håller mig kvar vid liv, tur är väl det. Dock tänker man ju endast på dessa räddande saker när de väl händer, inte när man ligger där ensam och gråter och ber om att försvinna.
Usch, vad tråkig jag låter. Får väl få er att skratta genom att visa dessa "nerdrogade" bilderna på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar